26 maj 2010

SATC 2


Sex & the City galapremiär igår. Jag hade fått för mig att filmen var 1h20min lång och det beklagade jag mig över för det känns som om att är en Hollywoodfilm bara 80 minuter lång så är det för att de har haft sjuka problem och då är antagligen inte det som klarat sig vidare bra heller. Så jag satt där under filmen och undrade, när ska det ta slut, tills jag insåg att det antagligen var 120 minuter och inte 1h 20min.

Kände mig som en retard och var tvungen att ursäkta mig för mitt sällskap och framför allt för Elin, som jag jobbar med, som stod och sa att det vara trist bla bla bla, filmen är bara en och tjugo, bla bla bla, i olika intervjuer. Jobbigt.

Jag har funderat över detta och kan inte förstå hur jag gjort ett sånt misstag. Inte hela världen men dumt, speciellt om man som jag tror att huvudet sitter på rätt skaft.

Kollade precis upp pressreleasen:

Filmen är en timme och tjugo minuter. Därefter är det efterfest i Bibliotekstan (Biblioteksgatan och
tvärgatorna), utomhus och i butikerna.


Nice. It wasn't me.

Och filmen då? Nja, underhållande såklart men väldigt klumpig. Det känns som om de hittat på skämten först och sen skapat en story runt om, dessutom är det PINSAMT tydligt vilken målgrupp de riktar sig till: MAMMORNA.
- Åh, vad vi kan! Man får vara trött på sina barn. ect, ect.

Vilket är okey budskap men lite snyggare skulle det kunna förpackats.

Dessutom är det fruktansvärt att se den hemska Miranda i en bil mot Abu Dhabi, som om hon vore på speed, skrika:
- Abu Dhabi Doooooo!

Seriöst. Där försvann allt hopp. På riktigt.

22 maj 2010

Charlize Theron







Jag tycker Charlize Theron sett weird ut de senaste åren, ja, egentligen efter Monster (Patty Jenkins, 2003). Jag tror hon har fixat näsan, tyvärr till det sämre. Trist för en nice gal like her.

Barnskådespelare

Att gå från barnskådespelare till vuxen dito är problematiskt. Inte bara ska utseendet fungera i vuxen ålder men dessa barn som blir stora i Hollywood får mycket press på sig och blir även utsatta för ohälsosamt klimat i form av fester, droger och sex. Dessutom verkar människan i allmänhet ha svårigheter att tackla berömmelse. Att vara älskad och hyllad av alla runt omkring verkar få de flesta att ifrågasätta sig själva och sin person. Om berömmelsen kommer vid tidig ålder så är det många som det går illa för. Drew Barrymore blev som sjuåring stjärna över en natt genom sin medverkan i E.T.: The Extra-Terrestrial (Steven Spielberg, 1982). Två år senare, vid en ålder av nio så började hon få alkohol- och drogproblem och 13 år gammal blev hon inskriven på behandlingshem. Nu har det gått bra för Barrymore som idag verkar som skådespelare, regissör och producent.

Lindsay Lohan är en annan ung skådespelare född 1986 med liknande bakgrund som Scarlett Johansson. De konkurrerade om samma roll i Föräldrarfällan (The Parent Trap, Nancy Meyers, 1998), en dust som Lohan gick segrande ur. Hon fick därefter sitt genombrott i Mean Girls (Mark Waters, 2004) men efter det så har succéerna uteblivit och de mesta skriverier har hon fått på grund av rattonykterhet, kokainskandaler och olika vändor på rehabiliteringshem.

Scarlett däremot verkar ha klarat övergången till att bli vuxen i Hollywood på ett hälsosamt och framgångsrikt sätt. Detta har orsakat avundsjuka hos Lohan, något som kommit ut till allmänheten genom media och allmänheten fortsätter skvallra om det på bloggar.

I’ll tell you exactly what Scarlett did to piss off Lohan so badly. She got some attention. And she got it by being reasonably classy. There have been reports of Johansson being a diva, but that’s about the worst you hear about her. She’s classically beautiful. Instead of spraying orange fake tanner all over herself like Lohan, she makes pale look pretty. She’s not a known drug and alcohol abuser, unlike Lohan. No one knows a thing about her parents, unlike Lohan. She generally makes good films, unlike Lohan.
Those are the things Scarlett did that pissed Lindsay Lohan off. She’s smarter, more beautiful, more talented, and has a better career.



Lohan har däremot skapat fler rubriker än Johansson och är mer övervakad av media på grund av hennes vilda liv. Detta är något som har skadat hennes karriär och frågan är om det någonsin går att reparera. Ingen vill jobba med någon som har dåligt rykte eller fram för allt, är opålitlig. ”But what hurts me the most is that I work just as hard as any other actress around my age, like Scarlett Johansson, but I just don't get the opportunities that they get because people are so distracted by the mess that I created in my life. ”

Scarlett har enligt vad vi ser i media inte haft några problem med att växa upp i allmänhetens öga. Hon menar själv att det har med hennes uppväxt att göra och att alla personer är olika.

I don't think necessarily that there's trouble looming around the corner for everyone involved in this industry. [...] I have a really wonderful family that's very supportive. Luckily I never really struggled with any kind of, […] image problems or addictions. […] I think it's not just people in Hollywood [...] It's kind of part of just growing up and growing up in the world that we live in today where everything is so available and so fast-paced. It's hard I think for a lot of youths to avoid these pitfalls. Obviously the availability of whatever it may be, whether it's drugs or alcohol or partying or whatever, is dangerous for people who are prone to addiction or that kind of lifestyle. I'm just fortunate enough to never have had that inclination. I guess I attribute that to my parents and friends and the way I was raised.