24 februari 2010

FILMER FÖR MIG ATT SE

Har inte sett Shutter Island eller A Single Man ännu, jag har varit dålig på att ta mig ut på bio mellan all OS.

Har däremot hyrt I Skuggan av Värmen och Maria Larsson Eviga Ögonblick för att jag känner att jag måste se dem. Inte för att jag vill utan för att jag måste alltså.

Så är det ibland. Jag hoppas ju givetvis att de är bra, det gör jag.

Har även Almadovars Brustna Omfamningar att se, det ser jag däremot fram emot.

BROTHERS

Ny film av Jim Sheridan som tidigare gjort bl. annat Get Rich or Die Tryin' (2007) med 50 Cent och The Boxer (1997) med Daniel Day Lewis.

Filmen handlar om bröderna Tommy (Jake Gyllenhaal) och Sam (Tobey Magurie) Cahill, där Tommy är nyss utsläppt från fängelset och Sam är favoritsonen som gått i faderns fotspår och blivit militär. Sam ska åka till Afghanistan när Tommy kommer ut och de får endast en kväll tillsammans med resten av familjen som består av Sams fru Grace (Natalie Portman), deras två små flickor och brödernas mamma med nya fru.

Tommy och Grace har aldrig kommit överens men när Sam försvinner i en helikopterkrasch och dödsförklaras så kommer de två varandra nära, kanske till och med lite för nära för när det sen uppdagas att Sam lever så börjar problemen.

Filmen är en remake av Susanne Biers Brothers (2004) och det känns som den danska lättsamheten skiner igenom på sina ställen på ett väldigt avslappnande och fint sätt. Jag gillar denna film, den engagerar mig som tittare och får mig att känna något för karaktärerna och deras val och det betyder något.

Har biopremiär den 26 februari 2010.

22 februari 2010

Brothers

Ikväll har Stockholm Filmfestival medlemsvisning av filmen Brothers på Skandia kl. 18.00.

Filmen handlar om två bröder varav den enda försvinner i Afghanistan och den andra kliver in och tröstar den övergivna frugan och barnet. Jag förmodar att kontroversen börjar med att frugan och nya brorsan blir kära och då dyker den gamle brorsan tillika äkta maken upp.

Men det är bara vad jag tror. Det ska bli intressant att se om det stämmer.

Frugan spelas av den förtjusande Natalie Portman och brorsorna spelas av Jake Gyllenhaal och Tobey Magire vilket i mina öron låter som ljuv musik. Gyllenhaal och Magire är väldigt lika både utseendemässigt och den något nördiga, men ack så charmiga framtoningen.

Att hållas i åtanke är dock att en lockande cast inte är ett säkert kort för en bra film. The Other Boleyn Girl (2008) till exempel. Portman och Scarlett Johanson i huvudrollerna, ändå en trist film.

20 februari 2010

Dokumentär

No Distance Left to Run, dokumentären om Blur var jättebra. Intressanta tillbaka blickar som band ihop återföreningen blandat med scenframträdanden och ett fantastiskt soundtrack såklart.

Dock var ljudnivåerna något ojämna och jag skulle gärna vilja veta mer om bandmedlemmarna och vad som hänt dem, det kändes lite ytligt på sina ställen.

Det var första gången jag såg film på Debaser Medis något lilla duk, där det är lite kort mellan raderna och huvud skymde nederdelen av projektionen, men ett stort plus att man får dricka öl under visningen. Väldigt kontinentalt och bra.

19 februari 2010

No Distance Left to Run

Idag blir det No Distance Left to Run, dokumentären om suveräna Blur.



Återkommer med hur den var.

18 februari 2010

Bok av Avatar

Cameron funderar på att utveckla Avatar och skriva en bok om hela äventyret på Pandora.

Förvisso är det en bra idé när karaktärerna kan utvecklas mer och läsarna kan få en inblick i hur alla tänker, men Avatars brist skulle jag vilja påstå är historien.

Utan den fantastiskt visuella världen så finns det risk att allt faller platt.

En Guldbjörn till Östlund

Berlin Filmfestival är i full gång och svensken Ruben Östlund fick motta en Guldbjörn för Bästa Kortfilm för sin film Händelse Vid Bank.

Roligt tycker jag som diggar Östlund massivt.

Tim Burton på MoMA

Har du vägarna förbi NYC glöm inte att kolla in Tim Burton-utställningen på Museum of Modern Arts. Ser sjukt intressant ut för alla Burton lovers.

Håller på fram tills 26 april.

Tack Wille för tipset!

17 februari 2010

Film och sport

Det har blivit lite film för min del den senaste tiden. Orsaken stavas OS.

Jag tycker att man kan dra vissa paralleller mellan film och sport dock.

Tänk ett skidskyttelopp.Det finns ett visst antal karaktärer som du som åskådare lär känna och börjar tycka mer eller mindre om. Det finns en dramatisk berättarmodell enligt följande:

Akt 1 (början) - Anslag och presentation.
Akt 2 (mitten) - Fördjupning och konfliktupptrappning.
Akt 3 (slutet) - Konfliktförlösning och avtoning.

Dessutom får man levererat hel rad av ärliga känslor något som filmen eftersträvar men inte alltid lyckas med.

15 februari 2010

Aftonbladet skriver i dagens tidning om att var tredje kvinna inom teater och film har trakasserats sexuellt på jobbet, en siffra som är fruktansvärt hög och visar en hemsk bild av en kvinnlig skådespelares vardag.

Jag blir fruktansvärt upprörd och har sett så många exempel på män som utnyttjar sin position för att få till det med yngre tjejer som vill lyckas i branschen.

Och det är svårt. Som skådespelare så behöver du marknadsföra dig själv, du behöver vara social och trevlig och i vissa fall så verkar det som om män inte förstår att det är en stor skillnad mellan att vara social och att vara intresserad av något annat.

Jag har för några år sen fått förklarat av en äldre producent hur jag ska gå till väga för att ligga mig till ett jobb och en annan producent förklarade för mig att han aldrig har känt så för mig som han han gjorde förutom för sin fru sen sex år. Ingenting hände mellan oss eftersom jag inte var intresserad och senare har jag pratat med en vän till mig som berättade att han sagt samma sak till henne, bara ett år senare.

Kärlek kan uppstå på jobb men har man en uppsatt position så har man även ett ansvar och det är inte okey att stöta på kollegor eller i vissa groteska fall där även praktikanter blivit utsatta. Det ser så illa ut.

Det finns säkert fall där könsrollerna är ombytta också, det är tyvärr bara så att det finns fler män i ledande positioner.

13 februari 2010

Alla Hjärtans Dag


I morgon är det Alla Hjärtans Dag, en konstruerad dag som kanske inte borde uppmärksammas, fast å andra sidan är det fint att fira så varför inte?

Försökte få biljetter till Hamlet på Stadsteatern men det är sjukt utsålt så vad passar bättre än en film som dagaktivitet istället? Tänkte vara så cheesig att gå på Valentine's Day men tydligen har den fått 1:or! Oach, det känns inte bra. En romcom med så många stjärnor i borde i alla fall vara uppe och nosa på 3:an för att kännas relevant.

Nu blir det istället An Education, danska Lone Scherfigs filmatisering av den brittiska journalisten Lynn Barbers autobiografi med samma namn. För manusarbetet står Nick Hornby, vars böcker jag uppskattat.

Det kommer bli en toppenbra start på Alla Hjärtans Dag.

Filmprogram

Varför finns det inga filmprogram i svensk tv? Jag förstår faktiskt inte det. Nedläggandet av Filmkrönikan var ett hårt slag, detta anrika program som gladde mig så mycket.

Jag tror att slutet påbörjades när programmet skulle moderniseras under Orvars ledning. Helt plötsligt fanns där fem olika recensenter som man som tittare aldrig hann lära känna, vilket för mig är A och O. Hur ska jag annars kunna lita på det dem säger? Jag måste ju få en aning om recensentens smak för att veta om betyget som ges är relevant eller inte.

Steg två i dödsloppet var när Andrea Reuter och Navid Modiri tog över som programledare och recensenter och programmet skulle göras ungdomligare, precis som allt annat.

Jag gillar Andrea, hon gjorde det bra och gav tyngden som behövs. Navid däremot kändes larvig och störig i rutan. Privat är han säkert en jättetrevlig och härlig person men det hjälper ju liksom inte när det är det vi ser som räknas.

Det behövs en filmvetare som kan sin film, inte bara nån som gillar film. Jag vill ha kritiska, sura recensenter som inte applåderar skräp.

Min favoritrecensent of all times är Fredrik Sahlin. Han är en dryg, sur, översittare och alldeles alldeles underbar.

Men faktum är att fler människor går på bio än någonsin, det görs fler filmer och det är jättetrist att vi inte har ett filmprogram i svensk tv.

12 februari 2010

Sin Nombre

Cary Fukunaga heter killen som har gjort Sin Nombre som tydligen är hans examensprojekt vilket i sig är imponerande. Han vann Bästa Debut Regissörspriset på Stockholm Filmfestival i höstas och det är svårt att säga om det är rätt eftersom jag personligen inte hann se några filmer under festivalen men jag har sett Sin Nombre efteråt och det är en film väl värd att se.

Dock så finns det logiska luckor som jag tycker drar ner hela intrycket och jag kan inte påstå att det är en film jag bär med mig.

Filmen består av två parallellhistorier som vävs samman på ett tåg genom Mexiko mot USA. Vi får möta El Casper som är gängmedlem och på flykt från sitt förflutna och Sayra, en flykting från Honduras mot sin framtid i USA.

Jag tror vi kommer få se mer av Fukunaga i framtiden. De flesta av mina kollegor blev alldeles till sig av Carys uppenbarelse, han var absolut hetaste stoffet på prisgalan. Det ryktades att Maria Andersson från Sahara Hotnights raggade stenhårt på den svensk/japansk/amerikanska regissören, men det är som sagt bara ett rykte.

Oavsett om det hände eller inte så har Fukunaga både en begåvning och utstrålning som får flickorna svaga och med det kan man nog komma långt med i Hollywood.

K Special: Joy Division

Finns på svtplay. Väldigt bra. Se även filmen Control (2007) av Anton Corbijn, samma snubbe som var och filmade med George Cloney i Åre för några veckor sen.

10 februari 2010

Robert Pattinson i ny rulle

Remember Me är ett kärleksdrama med bland annat Robert Pattinson och Pierce Brosnan (de blir inte kära i varann). Förväntningarna från världens tonårstjejer är superhöga på flickidolen Pattinson efter jordskalvsuccéerna Twilight och New Moon.

Nu är det upp till bevis om Robban kan skådespela eller har hans kritiker rätt; det är inte så svårt att gå runt och vara en vitmålad, känslokall vampyr.

Här är trailern till Remember Me:



Tilläggas bör att Pattinson gjorde tv och film, bland annat medverkar han i Harry Potter and the Order of the Phoenix, innan genombrottet. Han är nog här för att stanna ett tag.

Remember Me kommer till Sverige 26 mars.

9 februari 2010

Brangelina hånglar inför pressen


Det låter som ett desperat försök att övertyga omvärlden att allt är bra. Stackars satar som inte kan leva sina liv utan att bry sig om vad omvärlden tror, att de inte kan låta bli att läsa vad skvallerpressen skriver om dem.

Och ingen rök utan eld.

Det känns som en nedåtgående spiral, något är dåligt, media skriver om det, vilket gör att det blir sämre, vilket media skriver om, som i sin tur resulterar i ännu sämre vibe and so on.

Enligt Aftonbladet så var det heta kyssar, jag tycker det ser väldigt ocharmigt och dött ut. Ingen passion överhuvudtaget och för att vara två erkända skådespelare ser det ut att vara väldigt dåligt skådespel.

8 februari 2010

Kommande biopremiärer

12 februari:

Farsan, Josef Fares har gjort en komedi där hans egen pappa spelar huvudrollen, känns sådär hett, inget jag kommer lägga pengar på.

Valentine's Day, Julia Roberts tillbaka i genren hon kanske passar bäst, romcomen. Till sin hjälp har hon Bradley Cooper, Jessica Alba, Anne Hathaway, Julia Roberts, Ashton Kutcher, Jessica Biel och Jennifer Gardner. Pretty woman-regissören Garry Marshall är mannen som hållit stjärnorna i styr.

The Wolfman, Vackra Benicio Del Toro spelar varulv.

19 februari:

Shutter Island, Filmatiseringen av Dennis Lehanes roman Patient 67 är ännu en film av Martin Scorsese med Leonardo DiCaprio i huvudrollen och jag tycker Scorsese är duktig på att vägleda DiCaprios spelarstil som lätt kan bli övertydlig. As if method acting.

En Enda Man, Tungt prisnominerad film av regidebutanten Tom Ford. En film jag längtar efter.

Du och Jag, Två tyska par på obehaglig semester. Har ingen större koll.

Thirst, Vampyrfilm av hyllade sydkoreanen Chan-wook Park. Är jättenyfiken efter fantastiska Old Boy (2003).

Dear John

Lasse Hallström har tydligen fått så dåliga recensioner för sin nya film Dear John så han skulle packa sina väskor och bege sig hem till Sverige, trött på ytligheten i USA. Undrar om han ändrar sig nu när Dear John har petat ner självaste Avatar från biotoppen i USA?

Welcome to the Dollhouse

Då har jag äntligen sett Todd Solondz Welcome to the Dollhouse (1995) som jag hört så mycket om och som någon, jag kommer inte ihåg vem, påstått vara bättre än Happiness. Nu är visserligen filmåskådning relativt (till en viss mån) men den där personen (om jag bara kunde komma på vem det är) har ju helt fel!

Welcome to the Dollhouse är tyvärr en ganska medioker film, den har sina poänger och ett schyst mörker men är långt ifrån en fullpottare. Däremot så har den något.

Mobbade barn skapar alltid olust och det sköna i den här filmen är att vår hjälte inte är genomgod själv och det skulle jag vilja påstå är behållningen.

En annan smileyorsak är att det är väldigt svårt att förutse handlingen och såklart diggar jag det stenhårt; låt mig luras, låt mig gissa fel; ingen blir gladare än jag.

Nu låter det som om jag gillar Solondz film, och det gör jag en aning, men de icke infunna förväntningarna skadar min åsikt plus att det där lilla extra saknas, en liten knorr på slutet liksom.

6 februari 2010

Fredagens film


Fool's Gold (2008) med Matthew McConaughey och Kate Hudson. Hahaha! Fast helt okey ändå, blått vatten och lite äventyr, perfekt när man är seg och inte vill använda hjärnan allt för mycket.

4 februari 2010

Julianne Moore i A Single Man


Jag längtar tills jag får frossa i Tom Fords version av 1962. Så snyggt!

Jason Schartzman


Sofia Coppola och Nicolas Cages kusin, Jason Schwartzman, är en av min favoriter just nu, gillar allt vad han gör. Hans roller i Hotel Chevalier, Darjeeling Limited och Marie Antoinette är underbara. Oftast spelar han en något misslyckad hjälte på ett charmigt vis även om jag kan tycka att han är en aningens för torr i just Marie Antoinette.

När det gäller tv så spelar han huvudrollen som den skrivkrampande författaren goes privatdetektiv Jonathan Ames i Bored To Death (2009). Underhållande hela vägen!

Han är också musiker, har ett band som heter Coconut Records och har även komponerat musiken till Bored To Death plus att han har gjort musik till bland annat filmen Cloverfield och vinjettlåten California känd från The O.C.

Fantastic Mr. Fox

Wes Andersons nya animerade film Fantastic Mr. Fox, med killen-hela-dan George Clooney i huvudrollen, har fått strålande kritik över hela världen och är nu nominerad till två Academy Awards (Best Animated Film och Best Score).

Det är en underhållande film och Anderson, som jag skulle räkna till en av våra moderna auteurer, märks tydligt i form och uttryck. Däremot så tycker inte jag att Fantastic Mr. Fox kommer upp i samma klass som t.ex. Darjeeling Limited (2007) eller suveräna The Life Aquatic with Steve Zissou (2004).

Roligast är Jason Schwartzman som sonen Ash, man ser honom skrämmande tydligt i räven. På ett fint sätt.

3 februari 2010

Bra film!

Twilighthysterin som varit omöjlig att missa har fått mig att undvika filmerna men nu är Twilight (2008) och New Moon (2009) sedda och de är bra.

Snygga, välspelade filmer med en fantastisk kärlekshistoria. Kristen Stewart är charmig trots sina tonåriga-Lindsay Lohan-tics och Robert Pattinson är fantastiskt castad med sitt James Dean/vampyr utseende.

Jag tycker den förstnämnda är en bättre film då känslan mellan de två huvudkaraktärerna är mer påtaglig och där regissören Cathrine Hardwicke (Lords of Dogtown och Thirteen) har skapat en laddning som nästan går att skära i. Väldigt delikat.

New Moon är regisserad av Chris Weitz som tidigare regisserat The Golden Compass och About A Boy. Han har även producerat Tom Fords regidebut A Single Man som har Sverigepremiär den 19 februari.

Överskattad film

Milk (2008) av Gus van Sant som banade vägen för att Sean Penn skulle få en efterlängtad Oscar. Det är en jätteintressant historia ur ett historiskt perspektiv, som bör berättas, den är väl visad för oss med vissa små filmiska berättarknep, men utöver det så är det ingenting. Based on a true story. Jag fattar inte var buzzen kommer från.

Blåa gubbar och bomber

Den 7 mars är det dags för årets Oscarsgala. En tillställning som slår alla andra i dess familj och som ger oss dödliga ett hopp om en vackrare värld och också någon slags fingervisning om vilka filmer som är värda att se. Det senare stämmer ju såklart inte till punkt och pricka, många gubbar har hamnat i fel händer, inte minst förra året då den mediokre Slumdog Millionaire av den brittiska regissören Danny Boyle knep Bästa Film och Bästa Regi.

Årets stora film är ju naturligtvis Avatar med 9 nomineringar men den konkurrerar med den mindre kända indierullen The Hurt Locker av Kathryn Bigelow, också den med 9 stolta. Filmen handlar om Sergenten William James (Jeremy Renner) som är bombröjare under den amerikanska invasionen av Irak 2004.

Hela listan med nomineringar finns HÄR.

Det är tråkigt att se att vårt svenska hopp och också en av de bästa svenska filmerna någonsin, De Ofrivilliga, inte har tagit sig till slutkampen. Det hade varit fint att ge de som bestämmer Guldbaggenomineringarna en liten klapp på huvudet.

2 februari 2010

Malous Filmklubb

Av en händelse råkade jag för första gången se Malous Filmklubb på TV 4. Dagens tema var den amerikanska filmen Precious - Based on the Novel Push by Sapphire (2009), av Lee Daniels. Jag har ännu inte sett filmen och kommer återkomma till varför, men den handlar om 16-åriga Precious som är utsatt för incest, är överviktig, gravid med sitt och faderns andra barn, de är fattiga, hon blir psykiskt och fysiskt misshandlad av sin mor, ja, allt är riktigt jäkla illa i livet och trots det så har hon ändå hoppet uppe och ser ljust på framtiden.

I soffan för att samtala om filmen sitter förutom Malou och Ronny Svensson, även Adam Tensta, och jag förstår inte riktigt varför. Är det av en händelse, hoppas jag, eller är han där för att representera "förortssvensken" och att hans åsikt om filmen skulle vara mer relevant och intressant, eftersom han vet hur det är in da hood och att han och karaktären Precious har liknande hudton? Jag hoppas han var där i egenskap av sitt artisteri och att de frågade t.ex. Howlin Pelle först men han kunde inte. Annars är jag orolig för redaktionen hos Malou, ute på djupt vatten you are.

En annan detalj är att ingen av dem nämnde Gabourey Sidibes namn, utan de refererade henne som skådespelaren som spelar Precious. De borde ha pluggat in hennes namn i alla fall, det är väl det minsta man kan begära?

Och nu till varför jag drar mig för att se Precious - Based on the Novel Push by Sapphire. Jag har helt enkelt väldigt svårt att se att det skulle kunna vara en bra film. Naturligtvis så hoppas jag att det är fel av mig men efter att ha spenderat tid med bebisen Lee Daniels så finns det INGENTING hos mig som tror att han har förmågan att göra bra film. Han är nog den värsta människan jag någonsin har träffat, en större diva har jag aldrig sett. Han förpestade mitt liv några dagar i november och hans film behöver vara ett fucking mästerverk för att jag ska applådera.

Kanske är jag naiv om jag tror och kräver att vacker konst ska komma från vackra människor, jag förstår att det bästa kommer från den mesta smärtan, men ändå, någon slags respekt och optimism är att föredra.