Fel marknadsföring

Ibland kan man undra vem det är som skriver baksidetexten på hyr-dvds. Ta till exempel filmen Management (2009) av Stephen Belber, med Jennifer Aniston och Steve Zahn.

En frustrerad affärskvinna på försäljningsresa? Och en misslyckad motelldirektör med smak för billig champagne och runda bakdelar? Ingen vinnarkombination, men mycket kan hända på ett ensligt motell... Hur som helst är motellchefen Mike snart på väg svärs över USA för att förklara affärskvinnan Sue sin kärlek - och förhindra att hon gifter sig med sin mycket beskyddande och inte särskilt älskvärda fästman!

Jennifer Aniston är äntligen tillbaka där hon hör hemma - i komedigenren - tillsammans med Steve Zahn och inte minst Woody Harrelson i en mycket överraskande comeback!

Först och främst låter det som en riktigt dålig och cheesig film, för det andra så undrar jag vilken comeback de menar för Harrelson, någon som hört talas om Transsibirian (2008) eller varför inte No Country for Old Men (2007), för det tredje skulle inte jag kalla Management för en renodlad komedi utan för en dramady vilket både klingar bättre och talar om för oss att den troligtvis innehåller svärta och mer dynamik än en renodlad romantisk block buster komedi.

Dessutom så är inte Zahns karaktär motelldirektör och jag skulle inte kalla Anistons för frustrerad. Jag förstår inte hur Nordisk Film kan släppa filmen med den baksidan för de lockar fel sorts folk. Vill man ha en romcom så kommer man tycka att filmen är konstig och vill man ha en indierulle så finns det stora chanser att man inte plockar med sig Management på grund av dess felaktiga marknadföring.

Spännande filmvår

Två av mina absoluta favoritregissörer släpper nya filmer i vår; Sofia Coppola med Somewhere och Todd Solondz med Life During Wartime, båda i början av april. Jag älskar Solondz Palindromes och Happiness såklart, Welcome to the Dollhouse har jag lyllos mig inte sett ännu så det får ske i morgon. Life During Wartime är en slags variation på Happiness, vissa karaktärer är med fast de kan se annorlunda ut, och är Solondz ens i närheten av vad han gjorde för 12 år sen så har vi något fint att se fram emot.

Personligen har jag höga förväntningar på Coppolas Somewhere efter höjdarfilmer som Virgin Suicides, Marie Antoinette och Lost in Translation, alla tre med en fin känsla och suggestiv ton. Mitt frågetecken är dock casten, jag är inte så förtjust i Michelle Monaghan och jag kan inte sätta fingret på varför. Hon klarar sig fint i Afflecks Gone Baby, Gone till exempel men jag tycker hon är trist och hoppas, hoppas på att Coppolas fingertoppskänsla ska leda henne rätt och förvandla Monaghan till något extra.

Sommaren Med Göran

En svensk komedi som gått bra på biograferna, med och av Peter Magnusson.

Jag har länge dragit mig för att se denna film. Själva åsynen har fått mig att skruva mig besvärat inför de utnötta nunorna som så länge har visat Sverige vad som är roligt och där jag själv slutade skratta runt 2003. Det är inte rättvist att ha förutfattade meningar och någon slags dryg dissighet innan man har sett något men det bästa med det är att det inte finns några förväntningar och det kan bara gå uppåt. Vilket det gjorde. Jag blev positivt överraskad av Magnussons långfilmsdebut.

Huvudrollsinnehavaren Magnusson spelar strulige Göran som lätt blir förälskad men som inte vuxit upp och vi får följa honom en sommar i hans jakt på kärleken mellan inkompetenta arbetsgivare och stereotyp överklass. De flesta skämten är förutsägbara och Magnusson håller inte skådespelaremässigt, men ändå finns det en lättsam charm i denna svenska romcom där vi även träffar Christine Meltzer i en liten, ganska så beige roll och vapenbrodern David Hellenius som en mesig toffel.

Magnusson har följt Romcom mallen till punkt och pricka; kille och tjej träffas men gillar inte varandra, de fortsätter springa på varandra och tycke uppstår, ett krystat sång och dansnummer, sen komplikationer då Göran klantar till det, innan slutkyssen som lovar ett 90%-igt ever after. Men trots den givna banan och de tydliga skämten så charmas jag av Sommaren Med Göran och kommer ibland på mig själv att skratta högt. Det var underhållande 93 minuter och helt klart sevärt. Med lite finslipning av Magnussons penna så klämmer jag gärna även nästa om en sådan skulle dyka upp.

Susan Sarandons löshår

Jag städade ur min väska som jag inte använt på ett tag och hittade Susan Sarandons löshår i den. Ganska äckligt med någon annans hår, fast det är ju rent och tvättat så det är väl ganska okey.

Mrs. Sarandon träffade jag på Stockholm Filmfestival i höstas och hon var väldigt trevlig och varm, jag gillade henne. Jag var lite orolig för det kändes som om hon skulle kunna bli ett problem för det var väldigt många mail fram och tillbaka innan hon dök upp och en hel del krav som skulle efterlevas. Precis innan hade jag hanterat en annan VIP-gäst som gav oss så mycket problem och betedde sig som en stor, bortskämd bebis och jag i det läget trött på folk som tror att de är mer än andra och som inte kan vara softa.

Men jag hade som tur fel i min oro. Direkt när hon kom så bjöd hon in oss i hennes svit på Grand Hotel och där satt vi i skräddarställning och pratade om svensk slöjd och pingis. Hon var liten men med pondus och stor integritet. Inte visste jag då att hon var skild från Tim Robbins och att hennes medföljare skulle vara hennes älskare som jag senare har hört ryktas om. Han var ung, lång, snygg och ganska så flummig. Vet inte om det var hennes älskare eller bara en vän, och jag bryr mig inte så mycket heller.

Frågan är vad jag ska göra med håret. Skicka över det, sälja det på E-Bay, eller bara slänga det? Det lutar mot det sista.

Boy A

Det brittiska dramat Boy A är baserad på novellen med samma namn (2004) och behandlar ämnet brottslingar som ska tillbaka in i samhället och att ge alla människor en chans till. Storyn är baserad på mordet av 2-åriga James Bulger i Kirkby, England 1993, som blev iväg lurad från ett köpcenter av två 10-åriga pojkar och senare brutalt mördad.

2001 blev de båda pojkarna släppta och lever nu under skyddad identitet någonstans i världen, samtidigt som det bildas facebookgrupper som törstar efter deras blod.

Filmen handlar om 24-åriga Jack som släpps fri efter 14 år i fängelse efter ett brutalt mord på en jämnårig flicka, och hans väg tillbaka i samhället under skyddad identitet.

Det är ett starkt drama och jag är förtjust i filmer som får oss att förstå brottslingen, där vi som åskådare känner sympati för någon som har skonat sitt brott. Problemet med filmen är att den är lite entydig, det finns inget som gör att vi inte skulle tycka om Jack, spelad av Andrew Garfield, han känns väldigt oskyldigt och till och med lite utvecklingsstörd i sin framtoning. Det här ger filmen en styrka men samtidigt en svaghet för det skulle vara mer intressant om regissören John Crowley hade vågat utmana sin publik lite mer och gett oss mer att grubbla på.

Men det är fina skådespelarinsatser som engagerar och tonen är bra, om än något förutsägbar. Det gör lite ont i magen hela tiden och en film ska kännas så det gillar jag.

Väl värd att se och filmen väckte eftertanke och intresse för de otroligt grymma dåd som ibland sker och som är så svåra att förstå.

Efter efterfesten

Guldbaggefesten igår var väldigt rolig, jag hade trevligt vill jag säga även om trevligt är ett ord som jag tycker är lika med beige, men det var verkligen trevligt på ett fint sätt.

Efter galans efterfest så hamnade jag på en annan efterfest med Snabba Cash-gänget och även om den inte var så röjig som många efterfester kan bli, så var den fin på något sätt och jag vet inte om det handlar om mognad men jag uppskattade stämningen mer än den dekadens jag sett/satt mig själv i. Vi pratade film vilket jag älskar såklart.

Min enda regret är att jag inte riktigt vågade ta fram kameran och fota mig själv med Mads Mikkelsen som dök upp på rummet och delade med sig av sin stjärnglans. Jag blir inte starstruck men en fånig del av mig tycker det vore roligt att ha en bild av oss två som minne av Guldbaggegalan 2010. Kameran låg i väskan hela kvällen vilket är jättetrist för det vore även kul med bilder från dansgolvet med mina peeps.

Note to self; om kameran är med - använd den.

Guldbaggegalan

Bröllopsfotografen vann Bästa Manus och visst är den intressant i sina vändningar och karaktärerna är flerbottnade och inte helt enkla att förstå, vilket kan vara ett plus såklart. Men när jag hade sett den filmen så gick jag ifrån bion och tyckte att manuset vara ganska dumt, jag gillade inte huvudkaraktärerna och gör inte publiken det så tycker jag att man har ett problem med sin film.

Fantastic Four

Bläddrade mellan Fantastic Four och Boogie Nights idag. Ville se FF men den klarade inte riktigt att hålla min uppmärksamhet hela tiden och Boogie Nights är ju en bra rulle så det funkade ganska bra. Jag undrar om Mr. Fantastic, som är en ganska läskig typ, kan förlänga alla sina kroppsdelar?

A Single Man

Jag är väldigt sugen på Tom Fords regidebut, A Single Man, framför allt för dess vackra yta plus att en av mina favoritskådespelare of all times, Julianne More, är med. Kommer till Sverige den 19 februari.

Trailern:

Guldbaggegalan

Jag har bestämt mig för att gå. Det kommer bli lite vin och titta på galan hemma och sen åka iväg till Operakällaren och efterfesten. Hela galan och allt kostar 1300 kr och det är lite löjligt kan jag tycka, så det blir fint med bara festen.

Nu gäller det att komma på vad bära.

September Issue

Såg om dokumentären om Vogues framfart mot sitt septembernummer och trots att det kan ses som en pr-kupp i deras favör, så gillar jag filmen. Den visar hjärta i en ganska kall och cynisk modevärld och framför allt så får man en aning om vad som skymtar bakom fasaden av den mytomspunna chefredaktören Anne Wintour.

September Issue är humoristisk, fascinerande och inspirerande, en helt okey dokumentär som tål att ses av alla, inte bara vi modeintresserade.

Citat:

"Passion will make you crazy but is there any other way to live?"
Howard Hughes

Avatar

Avatar, Avatar, vad ska jag göra med dig?

Ett glatt gäng bestående av mig själv, min käraste och två goda vänner åkte ståndsmässigt ut till Heron City igår kväll för att äntligen se James Camerons Avatar. Ett missöde på vägen i form av ett stopp på tunnelbanan och upphämtning i bil gjorde att vi anlände något sent och det brukar inte vara ett problem men tydligen så börjar filmerna ute i Heron på utsatt tid, så något inkastade i filmens handling fann vi våra platser. För min del var det första gången i det någorlunda nya biopalatset och jag blev inte besviken. Bra lutning, sköna stolar, uppfällbara armstöd. Jag satt bekvämt hela den långa filmen (161 minuter).

Avatar utspelar sig 2154 på månen Pandora i Alpha Centauri sol system. Jorden har blivit skövlad av människans girighet medan Pandora är ett nymfiskt paradis, full av underbara växter. Här lever Na'vis, som är Pandoras motsvarighet till Tellus människor, i symbios med naturen, tills homo sapiens styrda av ekonomiska skäl anländer och vill plocka åt sig av rikedomarna utan respekt för varken ekosystem eller gällande etik.

Filmens protagonist Jake Sully (Sam Worthington), före detta marinsoldat och rullstolsbunden, åker till Pandora för att ersätta sin bortgångna tvillingbror och bli en avatarförare, något som är ekonomiskt lönsamt eftersom bara han kan ta över broderns avatar genom sin identiska genuppsättning.

Avatar är en tom kropp, en hybrid av avatarföraren och Na'vi, som kontrolleras genom att föraren kopplar in sig i ett system. Genom att vara i sin Avatar så kan människorna andas och beblanda sig med urinvånarna eftersom de ser likadana ut; 3 meter långa, blå och med svans. Sinnet är i Avataren och den mänskliga kroppen ligger tryggt i en plåtkokong.

Det finns två läger av människor som är på Pandora, dels biologerna som är intresserade av de rika naturtillgångarna i ett vetenskapligt syfte och dels militärerna som är intresserade av de ekonomiska fördelarna. Jake Sully blir lovad sina ben tillbaka om han infiltrerar Na'vi för att militären lättare ska kunna ta sig in i deras hemliga värld för att få dem att flytta sig från det mineralrika området de lever på.

Filmen tog mig med storm, jag älskade 3D effekten och jag älskade Pandoras sagolika värld och hänfördes av idérikedomen i filmen. Tyvärr varade det inte länge. Karaktärerna känns platta och Jake Sully är en karikatyr av en amerikansk soldat på det allra värsta sätt; gapig, korkad, manlig och osympatisk. Naturligtvis ändras han genom filmen men hans förändring kommer plötsligt och för sent. Och som i många andra filmer så är den västerländska, vita mannen överlägsen alla andra trots sitt handikapp och sin idioti!

Om effekterna är häpnandsväckande så är storyn konventionell, övertydlig och stundtals cheesig. Cameron visar tydligt sitt intresse för Moder Jord och ekosystemet som om Gud är i oss alla och snuddar på propaganda i sin iver att leda åskådaren rätt. Det är väldigt tråkigt för Avatar är en speciell och en helt ny sorts film i sitt framförande men tappar i viljan att få oss alla att förstå.

Ändå så bär jag med mig Avatar och min natt har varit full av fantasier och drömmar, kanske öppnade filmen en fantastisk del av min hjärna som behövde lite vatten i form av den underbara, fantasifulla upplevelse som faktiskt filmen är. För trots storyns brister så var jag inne i filmen mer än jag har varit i någon film på länge och trots de dryga 2,40 h som filmen höll på så kändes det aldrig segt eller mycket.

Därför är jag väldigt kluven till Avatar. Jag tror att det är årets stora Oscarsvinnare, svårt att se hur det kan bli på något annat sätt men ändå så är jag besviken över historien som berättas och det kan inte bli något mer än en 3a.




Avatar (sanskrit: Avatāra) är i indisk mytologi "att stiga ned", det vill säga en guds nedstigande på jorden och antagande (inkarnation) av kroppslig (oftast mänsklig) gestalt. Ordet används främst om Vishnus tio inkarnationer.

Avatar!

I kväll blir det då äntligen Avatar! Ska åka ut till Heron City och kolla in deras anläggning. Kul med en lite roadtrip.

Naturligtvis har jag massa förväntningar på denna monsterhit som spås slå självaste Titanic i omsättning men däremot så har jag ingen aning om storyn och det är så jag föredrar att se film. Att komma dit med ett oskrivet blad och bilda mig en egen uppfattning. Det ska bli väldigt roligt med 3D glasögonen också, har inte haft på mig ett par sådana på väldigt länge.

Kommer uppdatera mina tankar om filmen när den är sedd.

Guldbaggegalan

Nu på måndag den 25e är det dags för Guldbaggegalan på Cirkus i Stockholm och jag har blivit inbjuden till efterfesten vilket är väldigt trevligt. Får se om jag går.

Det har varit väldigt dåligt med svensk film för mig i år och kan därför egentligen inte uttala mig om vilka som vinner men jag gissar att Bästa Film blir Män Som Hatar Kvinnor, Bästa Regi går till Flickan, Bästa Kvinnliga går till Malin Crépin och varför inte Olle Sari som Bästa Manliga?

Man Tänker Sitt har överraskande nog inte fått några nomineringar vilket jag personligen tycker är bra eftersom det var ett sömnpiller som inte alls smakade fågel.

Här kommer listan:

Bästa film:

”I taket lyser stjärnorna”(Producent: Anders Landström)
”Män som hatar kvinnor” (Producent: Søren Stærmose)
”Prinsessa” (Producent: Sandra Harms)

Bästa regi:

Fredrik Edfeldt för ”Flickan”
Teresa Fabik för ”Prinsessa”
Lisa Siwe för ”I taket lyser stjärnorna”

Bästa kvinnliga huvudroll:

Malin Crépin för rollen som Eva i ”I skuggan av värmen”
Stina Ekbladför rollen som May Fjellgren i ”Det enda rationella”
Noomi Rapace för rollen som Lisbeth Salander i ”Män som hatar kvinnor”

Bästa manliga huvudroll:

Claes Ljungmark för rollen som Sven-Erik i ”Det enda rationella”
Olle Sarri för rollen som Krister i ”Apan”
Björn Starrin för rollen som Robin i ”Bröllopsfotografen”

Bästa kvinnliga biroll:

Annika Hallin för rollen som mamma Liv i ”I taket lyser stjärnorna”
Anki Lidén för rollen som mormor Ingrid i ”I taket lyser stjärnorna”
Tova Magnusson för rollen som Anna i ”Flickan”

Bästa manliga biroll:

Kjell Bergqvist för rollen som Jonny i ”Bröllopsfotografen”
Joel Kinnaman för rollen som Frank Wagner i ”Johan Falk – Gruppen för särskilda insatser”
Sven-Bertil Taube för rollen som Henrik Vanger i ”Män som hatar kvinnor”

Bästa manuskript:

Karin Arrhenius för manuskriptet till ”Flickan”
Teresa Fabik för manuskriptet till ”Prinsessa”Ulf Malmros för manuskriptet till ”Bröllopsfotografen”

Bästa foto:

Hoyte van Hoytema för fotot i ”Flickan”
Eric Kress för fotot i ”Män som hatar kvinnor”
Peter Mokrosinski för fotot i ”Flickan som lekte med elden”

Bästa utländska film:

„Det vita bandet/Das weiße Band“, Regi: Michael Haneke
“Still Walking”, Regi: Hirokazu Kore-eda
”Waltz with Bashir”, Regi: Ari Folman

Bästa kortfilm:

“A Good Friend of Mr. World” av Axel Petersén
”Drömmar från skogen” av Johannes Nyholm
”Skrapsår” av Gabriela Pichler

Bästa dokumentärfilm:

”Drottningen och jag” av Nahid Persson Sarvestani
”Ebbe – The Movie” av Jane Magnusson och Karin af Klintberg
”Videocracy” av Erik Gandini

Nytt pris för Girl With the Dragon Tattoo

På Palm Springs Filmfestival vann den svenska filmen publikens pris. Och jag har inte sett den ännu, ajabaja.

Den 67e Golden Globe galans vinnare!

Best motion picture – drama
Avatar

Best motion picture - musical or comedy
The Hangover

Best director
James Cameron, Avatar

Best animated feature
Up

Best actor in a motion picture, drama
Jeff Bridges, Crazy Heart

Best actress in a motion picture, drama
Sandra Bullock, The Blind Side

Best performance by an actor in a musical or comedy
Robert Downey Jr, Sherlock Holmes

Best performance by an actress in a musical or comedy
Meryl Streep, Julie & Julia

Best supporting actor
Christoph Waltz, Inglourious Basterds

Best supporting actress
Mo’Nique, Precious

Best foreign film
The White Ribbon

Best screenplay - Motion Picture
Up In The Air, Jason Reitman, Sheldon Turner

Best original song - Motion Picture
The Weary Kind, T-Bone Burnett, Ryan Bingham (Crazy Heart)

Best original score - Motion Picture
Up, Michael Giacchino

Best Television Series - Drama
Mad Men (AMC)

Best performance by an actress in a television series - drama
Julianna Margulies, The Good Wife

Best performance by an actor in a television series - drama
Michael C. Hall, Dexter

Best Television Series - Comedy Of Musical
Glee (Fox)

Best Performance By An Actress In A Television Series - Comedy Or Musical
Toni Collette, United States Of Tara

Best Performance By An Actor In A Television Series - Comedy Or Musical
Alec Baldwin, 30 Rock