En svensk komedi som gått bra på biograferna, med och av Peter Magnusson.
Jag har länge dragit mig för att se denna film. Själva åsynen har fått mig att skruva mig besvärat inför de utnötta nunorna som så länge har visat Sverige vad som är roligt och där jag själv slutade skratta runt 2003. Det är inte rättvist att ha förutfattade meningar och någon slags dryg dissighet innan man har sett något men det bästa med det är att det inte finns några förväntningar och det kan bara gå uppåt. Vilket det gjorde. Jag blev positivt överraskad av Magnussons långfilmsdebut.
Huvudrollsinnehavaren Magnusson spelar strulige Göran som lätt blir förälskad men som inte vuxit upp och vi får följa honom en sommar i hans jakt på kärleken mellan inkompetenta arbetsgivare och stereotyp överklass. De flesta skämten är förutsägbara och Magnusson håller inte skådespelaremässigt, men ändå finns det en lättsam charm i denna svenska romcom där vi även träffar Christine Meltzer i en liten, ganska så beige roll och vapenbrodern David Hellenius som en mesig toffel.
Magnusson har följt Romcom mallen till punkt och pricka; kille och tjej träffas men gillar inte varandra, de fortsätter springa på varandra och tycke uppstår, ett krystat sång och dansnummer, sen komplikationer då Göran klantar till det, innan slutkyssen som lovar ett 90%-igt ever after. Men trots den givna banan och de tydliga skämten så charmas jag av Sommaren Med Göran och kommer ibland på mig själv att skratta högt. Det var underhållande 93 minuter och helt klart sevärt. Med lite finslipning av Magnussons penna så klämmer jag gärna även nästa om en sådan skulle dyka upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar