Det finns en scen i 2012; John Cusack, som är en frånskild pappa, och hans två barn är i parken, de klättrar över ett staket med tydliga "keep out" skyltar, sen går de och förundras över att sjön är borta och det ryker läskigt i dess ställe, det finns avspärrningar som de totalt skiter i och ställer sig mitt i den gamla sjön.
Naturligtvis går det illa och det är helkorkat gjort.
Hur har den scenen klarar sig till final cut? Någon någonstans på vägen borde dragit i handbromsen och opponerat sig. Jag förstår inte vad som händer ibland.
24 mars 2010
19 mars 2010
RECENSION
Jag skrev en recension om filmen From Paris With Love för film.nu. Sen läste jag Fredrik Strages version av samma film och den är så mycket bättre! Min är mellanmjölk i jämförelse för jag förstår vad han säger, men samtidigt är det en film som är lätt att såga och jag ville inte riktigt göra det.
Mitt humör var gott och förlåtande när jag såg den vilket just nu känns som helt fel approach?
Alltid vara kritiskt, aldrig slappna av. Mitt nya mantra.
Mitt humör var gott och förlåtande när jag såg den vilket just nu känns som helt fel approach?
Alltid vara kritiskt, aldrig slappna av. Mitt nya mantra.
Millenium-trilogin
Jag har ju ännu inte sett den och det är enbart för att jag tycker inte den verkar bra. Idag går den upp i USA och enligt Aftonbladet så hyllas den av de flesta kritikerna.
Men det finns en tendens att visa en subjektiv bild i svenska medier. Därför måste jag helt enkelt se den för att bilda mig en egen uppfattning, och efter det återkomma i ämnet.
Men det finns en tendens att visa en subjektiv bild i svenska medier. Därför måste jag helt enkelt se den för att bilda mig en egen uppfattning, och efter det återkomma i ämnet.
15 mars 2010
11 mars 2010
SHUTTER ISLAND
Sent omsider kom jag iväg på en dagsbio på Sergels stora duk för att se Martin Scorseses Shutter Island med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Jag älskar dagsfilmer och jag älskar 50-talsfilmer så detta var ett litet treat for me.
Men filmen gjorde mig fundersam, jag kände mig snuvad på konfettin av någon konstig anledning. Som att jag blivit lockad att smaka på en fantastisk chokladpralin men bara slicka lite och sen tas den bort. Lite så. Jag ville liksom ha mer.
Dock älskar jag hur Scorsese har fått hela känslan av 50 talet i hantverket, som är otroligt välgjort, från musiken till blue screenen, via mask och kostym. Underbart att se!
Men filmen gjorde mig fundersam, jag kände mig snuvad på konfettin av någon konstig anledning. Som att jag blivit lockad att smaka på en fantastisk chokladpralin men bara slicka lite och sen tas den bort. Lite så. Jag ville liksom ha mer.
Dock älskar jag hur Scorsese har fått hela känslan av 50 talet i hantverket, som är otroligt välgjort, från musiken till blue screenen, via mask och kostym. Underbart att se!
John Travolta
Idag ska jag iväg och titta på en ny film med John Travolta, From Paris With Love, heter den och det verkar inte bra. Men det ska bli kul. Min vän Natalie tycker Travolta ser ut som en bear i filmen. Döm själva:
10 mars 2010
SCOOP
Woody Allens andra film med Scarlett Johansson i huvudrollen, Scoop, har det tagit tid för mig att se, kanske beroende på att elaka tungor skvallrade om att detta är en dålig film.
Vilket är fel, jag gillar Scoop. Bra, intressant, rolig. Lite träig ibland när Allen själv blir för babblig, men annars välspelad och underhållande.
Vilket är fel, jag gillar Scoop. Bra, intressant, rolig. Lite träig ibland när Allen själv blir för babblig, men annars välspelad och underhållande.
9 mars 2010
SEBBE
Såg den svenska filmen Sebbe igår och i början var jag skeptiskt mot misären som aldrig tycks sluta, jag vred mig olustigt i biostolen och kände att detta var ännu ett svensk Bergmankomplex-projekt.
Men så ger regissören Babak Najafi oss lite hopp, just i rättan tid, och även om hans hopp fortfarande är så litet som det kan bli så växer filmen i och med det.
Sebbe är en bra film, kanske den bästa svenska filmen på länge. Den berör, får publiken att tänka, hoppas och lida med huvudkaraktärerna, den 15-årige Sebbe och hans mamma Eva.
Och framför allt så visar den ett naket porträtt över två människor som vill och behöver kärlek så oerhört mycket men som är så oförmögna till att ge.
Filmen haltar som sagt lite i början, Sebbe är mobbad, hans mamma är totalt misslyckad och kulmen är när mamman, hemma från ett hemskt öde på sitt nattpass som tidningsutdelare, verkar strunta totalt i att Sebbe fyller år. När allt är jävligt runt omkring så behöver 15-åringen kärlek och stöd hemifrån och den uteblir för att hans mamma är så olycklig och oförmögen att vända den nedåtgående spiralen hon är i.
Trots att det blir lite kaka på kaka i ett fruktansvärt liv så lever karaktärerna och jag med dem.
Båda skådespelarna Sebastian Hiort af Ornäs och Eva Melander gör strålande insatser och att Najafi vann €50.000 på Berlin Filmfestival för ett par veckor sen i och med utmärkelsen Best New Director.
Det får mig att hoppas på att vi kommer få se mer från Najafi. Vilket jag ser fram emot.
Väldigt bra film. Gå och se.
Men så ger regissören Babak Najafi oss lite hopp, just i rättan tid, och även om hans hopp fortfarande är så litet som det kan bli så växer filmen i och med det.
Sebbe är en bra film, kanske den bästa svenska filmen på länge. Den berör, får publiken att tänka, hoppas och lida med huvudkaraktärerna, den 15-årige Sebbe och hans mamma Eva.
Och framför allt så visar den ett naket porträtt över två människor som vill och behöver kärlek så oerhört mycket men som är så oförmögna till att ge.
Filmen haltar som sagt lite i början, Sebbe är mobbad, hans mamma är totalt misslyckad och kulmen är när mamman, hemma från ett hemskt öde på sitt nattpass som tidningsutdelare, verkar strunta totalt i att Sebbe fyller år. När allt är jävligt runt omkring så behöver 15-åringen kärlek och stöd hemifrån och den uteblir för att hans mamma är så olycklig och oförmögen att vända den nedåtgående spiralen hon är i.
Trots att det blir lite kaka på kaka i ett fruktansvärt liv så lever karaktärerna och jag med dem.
Båda skådespelarna Sebastian Hiort af Ornäs och Eva Melander gör strålande insatser och att Najafi vann €50.000 på Berlin Filmfestival för ett par veckor sen i och med utmärkelsen Best New Director.
Det får mig att hoppas på att vi kommer få se mer från Najafi. Vilket jag ser fram emot.
Väldigt bra film. Gå och se.
8 mars 2010
The Hurt Locker
Årets Bästa Film på Oscars galan blev krigsdramat The Hurt Locker. Den fick sammanlagt 6 Oscars, bland annat Bästa Regi till Kathryne Bigelow, som är den första kvinnliga regissören att vinna en Oscar i den kategorin.
Fruktansvärt att det tagit så lång tid för en kvinnlig vinnare att träda fram men nu är vi där och det är härligt. Att The Hurt Locker blev galans stora vinnare förvånar mig inte efter all förhandssnack, men det som förvånar mig är att det har varit så mycket snack kring hennes film.
Det finns absolut kvalitéer i filmen, små delikata närbilder och en handkamera för autenticitet, men på det stora hela så förstår jag inte riktigt vad den vill. Och jag fick inget grepp om huvudpersonen vilket gör att priset för Bästa Manus är den största gåtan av de alla.
Det är alltid svårt att se en film med höga förväntningar, det är till och med orättvist, för det är så enkelt att bli besviken och det kan vara det som har drabbat mig. Men jag kan inte se att detta är en film som kommer leva med mig, en film jag kommer tänka på och en film som på något sätt förändrar mitt liv. För det är det jag kräver av bra filmer, det är det jag kräver av bra konst.
Jag förmodar i detta fall att krigsdramer känns mer när man bor i en nation som är i strid, att det blir mer nära och igenkännande.
En lista på alla vinnarna:
Film: The Hurt Locker
Regi: Kathryn Bigelow
Huvudroll: Jeff Bridges (Crazy heart)
Huvudroll: Sandra Bullock (Blind side)
Biroll: Mo´Nique (Precious)
Biroll: Christoph Waltz (Inglourious basterds)
Animerad: Upp
Bästa sång: The Weary Kind (Crazy Heart)
Manus: The Hurt Locker
Bearbetat manus: Precious
Icke-engelskspråkig: "El secreto de sus ojos" (Argentina)
Foto: Avatar
Klippning: The Hurt Locker
Ljudmix: Paul Ottosson (Hurt Locker)
Ljudredigering: Paul Ottosson (Hurt locker)
Musik: Michael Giacchino (Upp)
Dokumentär: The Cove
Specialeffekter: Avatar
Scenografi: Avatar
Kostym: Sandy Powell (The young Victoria)
Smink: Star Trek
Kortfilm: The New Tenants
Animerad kortfilm: Logorama
Dokumentär kortfilm: Music by Prudence
Fruktansvärt att det tagit så lång tid för en kvinnlig vinnare att träda fram men nu är vi där och det är härligt. Att The Hurt Locker blev galans stora vinnare förvånar mig inte efter all förhandssnack, men det som förvånar mig är att det har varit så mycket snack kring hennes film.
Det finns absolut kvalitéer i filmen, små delikata närbilder och en handkamera för autenticitet, men på det stora hela så förstår jag inte riktigt vad den vill. Och jag fick inget grepp om huvudpersonen vilket gör att priset för Bästa Manus är den största gåtan av de alla.
Det är alltid svårt att se en film med höga förväntningar, det är till och med orättvist, för det är så enkelt att bli besviken och det kan vara det som har drabbat mig. Men jag kan inte se att detta är en film som kommer leva med mig, en film jag kommer tänka på och en film som på något sätt förändrar mitt liv. För det är det jag kräver av bra filmer, det är det jag kräver av bra konst.
Jag förmodar i detta fall att krigsdramer känns mer när man bor i en nation som är i strid, att det blir mer nära och igenkännande.
En lista på alla vinnarna:
Film: The Hurt Locker
Regi: Kathryn Bigelow
Huvudroll: Jeff Bridges (Crazy heart)
Huvudroll: Sandra Bullock (Blind side)
Biroll: Mo´Nique (Precious)
Biroll: Christoph Waltz (Inglourious basterds)
Animerad: Upp
Bästa sång: The Weary Kind (Crazy Heart)
Manus: The Hurt Locker
Bearbetat manus: Precious
Icke-engelskspråkig: "El secreto de sus ojos" (Argentina)
Foto: Avatar
Klippning: The Hurt Locker
Ljudmix: Paul Ottosson (Hurt Locker)
Ljudredigering: Paul Ottosson (Hurt locker)
Musik: Michael Giacchino (Upp)
Dokumentär: The Cove
Specialeffekter: Avatar
Scenografi: Avatar
Kostym: Sandy Powell (The young Victoria)
Smink: Star Trek
Kortfilm: The New Tenants
Animerad kortfilm: Logorama
Dokumentär kortfilm: Music by Prudence
6 mars 2010
3 mars 2010
Snyggingar
Två av mina favoriteraktriser bland amerikansk 60- och 70-tals film; Katherine Ross och Ali Mac Graw, varav den senare blev beroende av män och alkohol.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
