Då har jag äntligen sett Todd Solondz Welcome to the Dollhouse (1995) som jag hört så mycket om och som någon, jag kommer inte ihåg vem, påstått vara bättre än Happiness. Nu är visserligen filmåskådning relativt (till en viss mån) men den där personen (om jag bara kunde komma på vem det är) har ju helt fel!
Welcome to the Dollhouse är tyvärr en ganska medioker film, den har sina poänger och ett schyst mörker men är långt ifrån en fullpottare. Däremot så har den något.
Mobbade barn skapar alltid olust och det sköna i den här filmen är att vår hjälte inte är genomgod själv och det skulle jag vilja påstå är behållningen.
En annan smileyorsak är att det är väldigt svårt att förutse handlingen och såklart diggar jag det stenhårt; låt mig luras, låt mig gissa fel; ingen blir gladare än jag.
Nu låter det som om jag gillar Solondz film, och det gör jag en aning, men de icke infunna förväntningarna skadar min åsikt plus att det där lilla extra saknas, en liten knorr på slutet liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar