Malous Filmklubb

Av en händelse råkade jag för första gången se Malous Filmklubb på TV 4. Dagens tema var den amerikanska filmen Precious - Based on the Novel Push by Sapphire (2009), av Lee Daniels. Jag har ännu inte sett filmen och kommer återkomma till varför, men den handlar om 16-åriga Precious som är utsatt för incest, är överviktig, gravid med sitt och faderns andra barn, de är fattiga, hon blir psykiskt och fysiskt misshandlad av sin mor, ja, allt är riktigt jäkla illa i livet och trots det så har hon ändå hoppet uppe och ser ljust på framtiden.

I soffan för att samtala om filmen sitter förutom Malou och Ronny Svensson, även Adam Tensta, och jag förstår inte riktigt varför. Är det av en händelse, hoppas jag, eller är han där för att representera "förortssvensken" och att hans åsikt om filmen skulle vara mer relevant och intressant, eftersom han vet hur det är in da hood och att han och karaktären Precious har liknande hudton? Jag hoppas han var där i egenskap av sitt artisteri och att de frågade t.ex. Howlin Pelle först men han kunde inte. Annars är jag orolig för redaktionen hos Malou, ute på djupt vatten you are.

En annan detalj är att ingen av dem nämnde Gabourey Sidibes namn, utan de refererade henne som skådespelaren som spelar Precious. De borde ha pluggat in hennes namn i alla fall, det är väl det minsta man kan begära?

Och nu till varför jag drar mig för att se Precious - Based on the Novel Push by Sapphire. Jag har helt enkelt väldigt svårt att se att det skulle kunna vara en bra film. Naturligtvis så hoppas jag att det är fel av mig men efter att ha spenderat tid med bebisen Lee Daniels så finns det INGENTING hos mig som tror att han har förmågan att göra bra film. Han är nog den värsta människan jag någonsin har träffat, en större diva har jag aldrig sett. Han förpestade mitt liv några dagar i november och hans film behöver vara ett fucking mästerverk för att jag ska applådera.

Kanske är jag naiv om jag tror och kräver att vacker konst ska komma från vackra människor, jag förstår att det bästa kommer från den mesta smärtan, men ändå, någon slags respekt och optimism är att föredra.